Efter att ha skålat för Port Dundas med en Johnnie Walker Black Label gick jag ut på stan för att ta en öl. På en bar som heter "Chaplin Bar & Lounge" hittade jag en mycket respektabel whiskyhylla och glömde raskt bort det där med öl. Det fick helt enkelt bli en 12-årig Canadian Club Classic istället. Detta var minsann gårdagens glada överraskning.
Doften hade söta toner av vanilj och övermogen banan och kryddigheten av kanel. Nästan lite belgisk öl över det hela. Smaken var det inte heller något fel på. Kanelen fanns fortfarande kvar och vaniljen växte sig starkare. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan kunna ha trott att det var en whisky med lite bourbon i blandningen. Den var väldigt len i smaken för sina 40% och var mycket lättdrucken. Jag tror whiskyn kan gå hem både hos nybörjare och whiskyproffs.
Prismässigt ligger den nånstans mellan en irländsk blend och en billigare skotsk maltwhisky, vilket gör den mycket prisvärd. En solklar köprekommendation alltså. Jag ska själv hålla den i åtanke efter nästa bottlekill.
No comments:
Post a Comment