Jag bor och jobbar för tillfället i Frankfurt. Därför har jag inte tillgång till whiskyhyllan hemma i Blekinge och urvalet av whiskyflaskor blir således något begränsat. Till alldeles nyligen bestod den av följande:
Min Smokehead drack jag upp och jag bestämde mig för att ersätta den med något annat rökigt. Jag hittade en whiskybutik i Sachsenhausen där de bl a sålde en himla massa specialbuteljeringar från Dun Bheagan. Efter att ha testat några olika whiskies inne i butiken (ja, så funkar det utomlands när man slipper ha med Systembolaget att göra) fastnade jag för en 16-årig Dun Bheagan Caol Ila. Den gick lös på lite drygt 65 euro, men jag tyckte jag hade förtjänat att lyxa till det lite. Det tycker jag oftast...
En kollega på jobbet hade också shoppat lite och köpt en originalbuteljerad 12-årig Caol Ila, så vi bestämde oss för att testa bägge bredvid varandra och kolla skillnaden. Jösses vilken skillnad det var!
12:an var väldigt rökig och spritångorna var väldigt besvärande för näsan. Det hade jag inte väntat mig av en whisky på 43%. Smaken var onyanserad och tråkig eftersom rök och torv tog överhanden på ett mycket aggresivt sätt. Lite citrus gjorde sig förvisso påminnt i eftersmaken, men det var för lite för sent. Detta är Caol Ila:s yngsta rökiga standardwhisky och det märks. Den behöver växa upp lite innan den kan leka med de stora pojkarna. Tyvärr...
Den 16-åriga var betydligt mer mogen och komplex. Röken fanns där förvisso fortfarande, men på ett betydligt behagligare och mer obesvärande sätt. Som om den bara ville markera sin närvaro utan att störa. Trots sina 46% var den betydligt mjukare än jag hade väntat mig och i kombination med bärnstensfärgen hade jag nog gissat på en betydligt högre ålder. Här behövdes minsann inget vatten. Tyvärr var eftersmaken inget vidare. Inte direkt dålig, men i jämförelse med inledningen blev det lite antiklimax. Whiskyn växte och växte, för att helt plötsligt bara ge upp. Kändes som en "halv" whisky ungefär. Helt klart en liten besvikelse.
Attans. Jag fick nog inte så mycket lyx för mina pengar ändå. Det finns betydligt roligare saker i den prisklassen.
Den 16-åriga var betydligt mer mogen och komplex. Röken fanns där förvisso fortfarande, men på ett betydligt behagligare och mer obesvärande sätt. Som om den bara ville markera sin närvaro utan att störa. Trots sina 46% var den betydligt mjukare än jag hade väntat mig och i kombination med bärnstensfärgen hade jag nog gissat på en betydligt högre ålder. Här behövdes minsann inget vatten. Tyvärr var eftersmaken inget vidare. Inte direkt dålig, men i jämförelse med inledningen blev det lite antiklimax. Whiskyn växte och växte, för att helt plötsligt bara ge upp. Kändes som en "halv" whisky ungefär. Helt klart en liten besvikelse.
Attans. Jag fick nog inte så mycket lyx för mina pengar ändå. Det finns betydligt roligare saker i den prisklassen.
No comments:
Post a Comment