Sådär efter första whiskyn på fredagkvällen börjar den lille filosofen i mig vakna till liv. Det brukar bli så. Han tittar iofs fram oavsett alkoholsort för att bidra med sina kloka ord och mindre fullbordade tankegångar. Men det gör inget. Jag gillar honom. Han är rolig. Strax därpå brukar hans kollega herr Självförtroende komma inramlandes med grogg nr 2 i högsta hugg. Alltid på gott humör sätter han guldkant på tillvaron. Jag gillar honom också.
Normalt sett brukar vi inte bli fler. Inte hemma iallafall. Ute på krogen är det ju en helt annan historia. Där stöter man ofta på Kung Överdåd sittandes i baren pimplandes färgglada drinkar med cocktailparaplyer. Han brukar dessutom alltid slita med mig till Blackjackbordet ivrigt påhejad av herr Självförtroende. Inte en bra kombination. Matematikern försöker komma till undsättning, men lyckas sällan. Tack för ett gott försök iallafall. Det uppskattas.
Värst är nog ändå Dieselmannen. Det är en elak och lurig jävel. Inte nog med att han medan du sover byter ut dina sedlar i plånboken mot småmynt, häller diesel i munnen på dig och slår dig i huvudet med ett trubbigt föremål, nejdå. Varför skulle han nöja sig med det? Dessutom väcker han den där pinglan bredvid dig i sängen, ger henne taxipengar för att åka hem och dumpar av nåt gammalt avskräde i hennes ställe. Nästa gång jag ser honom ska han få stryk!
Det blir dock inte ikväll. Ikväll ska jag sitta hemma och snacka skit med filosofen över en whisky eller två. Det brukar alltid vara trevligt.
No comments:
Post a Comment