Showing posts with label jameson. Show all posts
Showing posts with label jameson. Show all posts

Wednesday, July 29, 2009

Longrow 10 Years Old

Detta var nog ett av de värsta nerköp jag har gjort hittils. Det var väl iofs ingen dålig whisky, men den var väldigt tråkig. Inget utmärkande och ingen karaktär. Skulle kunna ha varit en perfekt vardagswhisky om det inte vore för priset, vilket var på tok för högt. Jag lägger hellre pengarna på en Famous Grouse, Johnnie Walker eller Jameson.
Om man tvunget vill dricka Longrow, vilket jag förvisso brukar tycka om, så rekommenderar jag Longrow CV. Den är billigare än 10:an och smakar mycket bättre.

Friday, May 29, 2009

Mer än bara thai

Efter thaimiddagen var det dags att börja tänka på whiskydrickandet. Vi tänkte på det över en Wild Turkey och en Montecristo samtidigt som vi kollade Champions League finalen på storbildstv:n på en annan restaurangs uteplats. Den låg liksom på vägen... Sex centiliter Wild Turkey, kan det va nåt? Nä, faktiskt inte. Wild Turkey är ingen höjdare. Åtminstone inte den 8-åriga, men nu är den iallafall testad.
Så nu var det väl äntligen dags för den därninga whiskyprovningen, eller? Jo, den här gången hittade vi hem till flaskorna. Nytt i barskåpet sedan sist är Tullamore Dew, Laphroaig 10 och Canadian Club.
Tullamore Dew är tillverkad av Midleton strax utanför Cork på södra Irland, så den har stora likheter med Jameson och Redbreast som också tillverkas där. Den är dock den sämre av de tre. Lite för oljig och lite väl bitter i avslutningen. Den klassiska fruktigheten från Midleton finns här, och det är väl det som räddar Tullamore till en ändå ganska behaglig nivå. Det är en helt ok whisky som är väl värd att prövas om man inte har gjort det innan, men eftersom den kostar ungefär lika mycket som en Jameson så blir mitt tips: Köp Jameson istället. Du får då betydligt mer för pengarna.
Laphroaig kommer från ön Islay längs Skottlands västkust, där destilleriet bor granne med Lagavulin. Jag har aldrig varit någon större fantast av Islay-whisky, men på senare tid har jag druckit dessa ganska ofta och nu fått smak för dem. Laphroaig 10 är en stor whisky trots sin ringa ålder, men ändå ingen tungviktare. Jag hade väntat mig betydligt mer rök, men det gick bra ändå. Förvånansvärt fruktig för en Islay-whisky. Nåja, detta säger nog mer om mina fördomar än om själva whiskyn. Jag får jobba på detta helt enkelt... Den går lös på strax över 400 kr på Systembolaget men finns att få tag på betydligt billigare om man beställer utomlands. Jag tycker nog även bolagspriset är hyfsat prisvärt. Whiskyfinder utfärdar köprekommendation.
Canadian Club var däremot ett ordentligt nerköp. Visst, den var billig, men knappast prisvärd. Ungefär i prisklass med Jameson och Tullamore. Enligt kanadensisk blendtradition så är det en blandning av korn och rågwhisky. Det funkar i andra kanadensare, men inte här. Med mer bitterhet i finishen än ovan nämnda Tullamore sänks slutbetyget ordentligt. Annars var det en ganska behaglig sötma snarare än fruktigheten hos irländarna. Det kunde ha blivit bra. Jag har t ex testat den 6-åriga Canadian Club:en tidigare. Den var mycket bättre. Av vad jag har hört så behöver den lite tid på sig att mogna och att Canadian Club således bara blir bättre med åren. Måste givetvis undersökas framöver... Slutsats: Lägg några kronor extra på en äldre Canadian Club och lämna standardbuteljeringen åt sitt öde.
På det hela taget en trevlig provning och jag ser redan fram emot nästa. The show must go on!

Wednesday, May 27, 2009

Köpa vardagswhisky

Igårkväll blev det bottlekill på min Jameson. Inget att gråta över egentligen, den kostar inte ens 20 euro här i Tyskland. Dessutom kan man snabbt och lätt köpa en ny i vilket snabbköp eller vilken pressbyrå som helst. Vill man ha nåt annat än "standarddricka" får man bege sig till varuhus eller specialbutiker, men det kan jag ta.
Så vilken whisky ska det bli istället för Jameson? Man måste ju variera sig lite. Red Label? Famous Grouse? Glenfiddich? Eller ska man helt enkelt köpa en ny Jameson ändå? Hmm... Med de tyska priserna kan nog tillochmed Black Label räknas som vardagswhisky. Beslutsångest!



Finns det några ytterligare förslag?

Wednesday, May 20, 2009

Jameson Irish Whiskey - En underskattad smakupplevelse

Den är billig, blended och kommer inte från Skottland. Det krävs ingen större Einstein för att räkna ut att whiskysnobbarna hatar den. Själv tycker jag den är helt underbar. Inte för var den kommer ifrån, för att den är billig eller som en motreaktion mot snobberiet. Jag gillar den helt enkelt eftersom den är så fantastiskt god. Jag har alltid gillat den och det var en av mina första favoriter en gång i tiden när jag började dricka whisky.
Förra veckan hände dock något oväntat. Jag upptäckte fördomar hos mig själv. Man har alltid fått höra att man ska spara de rökiga sorterna till slutet på provningen, så att de lite mildare sorterna får en ärlig chans. Detta verkade logiskt för mig och jag har försökt hålla mig till detta. Av en ren slump råkade jag bryta denna regel, men upptäckte att en Jameson faktiskt håller även som tredje eller fjärde whisky i provningsordningen. Kanske inte efter en rökbomb som Laphroaig eller Lagavulin, men efter en Glenfiddich, Caol Ila eller Ardbeg funkade den hur bra som helst. Den skiftar naturligtvis i karaktär eftersom smaklökarna blir bedövade, men den "nya" smaken var det minsann inget fel på. Frågan är om jag inte gillar Jameson ännu mer nu. Jo, så är det nog...
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att man ska släppa sina fördomar och våga experimentera. Att våga bryta mot regler. Att vägra snobberiet. Att vara sig själv.
Andra kan ge tips, men det är din smak som räknas!
Totalbetyg: 94 poäng av 100. (Världsklass)
(40% abv)

Monday, May 18, 2009

Heidelberg är ingen bra whiskystad, men väl värt ett besök.

Under min tid i Tyskland har jag inte tagit mig utanför Frankfurt allt för ofta, men i helgen blev det en tripp till Heidelberg med några kollegor. Heidelberg skulle tydligen vara ett av Tysklands bästa partyställen och detta var man ju helt enkelt tvungen att kolla upp. Kvällen innan hade vi inköpt ett gäng havannacigarrer, så vi var väl förberedda.
Efter att ha dumpat väskan på hotellet var det dags för lunch och därefter det obligatoriska turistandet. Efter 15 minuters fotvandring i 20 graders uppförsbacke var vi framme vi slottet. Jag kände att efter denna strapats hade jag minsann förtjänat en öl, så jag hittade ett café på borggården och köpte mig en Schöfferhofer Hefeweizen. Schöfferhofer är Tysklands motsvarighet till Pripps. Fast godare. Efter att sedan ha rökt en Partagas Serie D No. 4 i slottsträdgården var det dags att vandra tillbaka till hotellet för att göra sig redo för kvällens äventyr.
Kvällen infann sig så småningom och det var dags att leta sig ut i natten för att utforska kroglivet. Det testades väl lite av varje, men den krog som gjorde bäst intryck var ett ställe som heter "Nectar". Där röktes det ytterligare en cigarr. Denna gången blev det en Montecristo No. 2 och självfallet röktes den i sällskap av en konjak, närmare bestämt en Davidoff Classic. Davidoffen hade jag aldrig testat innan, men jag har bestämt mig för att köpa en flaska och ta med mig hem till Sverige. För Systembolaget (som många tydligen anser har ett jättestort sortiment med kunnig personal och som använder detta argument för att monopolet inte kan avskaffas) har den inte...
Nectar hade två distinkta fördelar över de krogar jag hittils testat i Heidelberg:

  1. Välsorterat whiskyutbud till acceptabla priser.

  2. Extremt snygga servitriser. Vi snackar fotomodeller här alltså...

Den som har satt priserna på whiskyn har dock ingen som helst koll på vad de säljer. Det var mer eller mindre enhetspriser på whiskyn. En Jameson kostade ungefär lika mycket som en Macallan 18. Lyckligtvis på Jamesons prisnivå. Jag vill iofs inte låta som om jag klagar. Det gör jag definitivt inte. Jag tycker bara det är lite underligt...