Sunday, May 31, 2009

Middag med livemusik

Att äta ute är trevligt. Jag har gjort det ganska ofta senaste tiden. Dels är jag i en ny stad som jag försöker lära känna och dels är matlagnings-möjligheterna något begränsade på hotellrummet.
I fredags föll valet på Paragon Lounge. Inriktnignen är italiensk och de har möjlighet till ca 40 matgäster inomhus och ytterligare ca 30 på verandan om det är vackert väder. Det är ett trevligt ställe och jag har ätit här många gånger förut.
Ett par gånger i månaden kör de livemusik som middagsunderhållning. Detta var en sådan kväll. Piano, saxofon, trummor och sång. Jazz. Trevligt. Spelschemat finns på Paragons hemsida.
Efter avslutad måltid, som bestod av pasta penne med strimlad oxfilé, rödvinssås och champinjoner, var det dags för cognac. Det blev en Rémy Martin VSOP följt av en Hine Rare VSOP. Bägge är bra, men Hine är ju liksom överlägsen.

Självfallet blev det även whisky. Men mer om detta senare...

Saturday, May 30, 2009

Alkoholhyckleri - som vanligt

Expressen skrev igår om att Fredrick Federley gör gratisreklam för en PR-fest där det kommer att finnas gratis Smirnoff. Huruvida Federley, eller andra folkvalda, ska ställa upp på reklam låter jag vara osagt. Det finns tillräckligt många som har kommenterat detta redan. Vad jag verkligen vänder mig mot i artikeln är Roger Tiefensees uttalande:
"Det skulle definitivt vara fel om han fick ersättning, men just det här att låna ut sitt namn som lagstiftare till kommersiella intressen och när det handlar om alkohol så känns det fel."
Jag tänkte här närmast på sista bisatsen. "...när det handlar om alkohol så känns det fel". Jaha, då var vi där igen. Suck.

Friday, May 29, 2009

Mer än bara thai

Efter thaimiddagen var det dags att börja tänka på whiskydrickandet. Vi tänkte på det över en Wild Turkey och en Montecristo samtidigt som vi kollade Champions League finalen på storbildstv:n på en annan restaurangs uteplats. Den låg liksom på vägen... Sex centiliter Wild Turkey, kan det va nåt? Nä, faktiskt inte. Wild Turkey är ingen höjdare. Åtminstone inte den 8-åriga, men nu är den iallafall testad.
Så nu var det väl äntligen dags för den därninga whiskyprovningen, eller? Jo, den här gången hittade vi hem till flaskorna. Nytt i barskåpet sedan sist är Tullamore Dew, Laphroaig 10 och Canadian Club.
Tullamore Dew är tillverkad av Midleton strax utanför Cork på södra Irland, så den har stora likheter med Jameson och Redbreast som också tillverkas där. Den är dock den sämre av de tre. Lite för oljig och lite väl bitter i avslutningen. Den klassiska fruktigheten från Midleton finns här, och det är väl det som räddar Tullamore till en ändå ganska behaglig nivå. Det är en helt ok whisky som är väl värd att prövas om man inte har gjort det innan, men eftersom den kostar ungefär lika mycket som en Jameson så blir mitt tips: Köp Jameson istället. Du får då betydligt mer för pengarna.
Laphroaig kommer från ön Islay längs Skottlands västkust, där destilleriet bor granne med Lagavulin. Jag har aldrig varit någon större fantast av Islay-whisky, men på senare tid har jag druckit dessa ganska ofta och nu fått smak för dem. Laphroaig 10 är en stor whisky trots sin ringa ålder, men ändå ingen tungviktare. Jag hade väntat mig betydligt mer rök, men det gick bra ändå. Förvånansvärt fruktig för en Islay-whisky. Nåja, detta säger nog mer om mina fördomar än om själva whiskyn. Jag får jobba på detta helt enkelt... Den går lös på strax över 400 kr på Systembolaget men finns att få tag på betydligt billigare om man beställer utomlands. Jag tycker nog även bolagspriset är hyfsat prisvärt. Whiskyfinder utfärdar köprekommendation.
Canadian Club var däremot ett ordentligt nerköp. Visst, den var billig, men knappast prisvärd. Ungefär i prisklass med Jameson och Tullamore. Enligt kanadensisk blendtradition så är det en blandning av korn och rågwhisky. Det funkar i andra kanadensare, men inte här. Med mer bitterhet i finishen än ovan nämnda Tullamore sänks slutbetyget ordentligt. Annars var det en ganska behaglig sötma snarare än fruktigheten hos irländarna. Det kunde ha blivit bra. Jag har t ex testat den 6-åriga Canadian Club:en tidigare. Den var mycket bättre. Av vad jag har hört så behöver den lite tid på sig att mogna och att Canadian Club således bara blir bättre med åren. Måste givetvis undersökas framöver... Slutsats: Lägg några kronor extra på en äldre Canadian Club och lämna standardbuteljeringen åt sitt öde.
På det hela taget en trevlig provning och jag ser redan fram emot nästa. The show must go on!

Thursday, May 28, 2009

Grymt bra thai-käk

Jag och några kollegor bestämde oss för att käka asiatiskt igår. Det går uppenbarligen att hitta bra thaimat även i Frankfurt märkte vi. Undangömd på en sidogata i Bornheim låg Suvadee Thai-Restaurant. Inte mycket att titta på från utsidan, men strax efter klockan sex, när vi gick upp för den lilla halvtrappan från markplan och in i själva restaurangen, såg vi klassisk thai med träsniderier, elefanter och annat. Lite turistigt kanske, men jag gillar det.
Maten var klockren. Hur god som helst. Utan tvekan den bästa thaimaten jag har ätit på bra länge och det säger en del. Det går liksom inte en dag utan att jag äter något innehållande chilli. Man måste dock se till att begära "thaistarkt", annars fegar de ur med kryddningen. Priserna var helt ok och servicen var snabb.
Jag kommer helt klart att gå tillbaka hit för att utforska menyn vidare.

Skatteverket slår till igen

Jag hade egentligen tänkt blogga lite om gårdagens whiskyprovning, men det får vänta. Detta är viktigare.
The Whisky Exchange i London, en av europas största specialbutiker för whisky, låter meddela på sin hemsida att de inte längre skickar whisky till Sverige. Varför? Jo, de har fått påstötningar av svenska skatteverket. The Whisky Exchange skriver följande:
"It is with regret to inform our Swedish friends that shipping to Sweden has been stopped until further notice. We are in discussions with the Swedish Tax Agency on a working format for shipments and the levy of Swedish duty and vat on top of the prices shown on the TWE website. We hope to get an answer in the next few weeks."
Om man läser noga så står det "Swedish duty and vat ON TOP of the prices shown on the TWE website". Skatteverket kräver tydligen att svensk skatt och moms ska betalas ovanpå det engelska pris som redan innehåller engelsk skatt och moms. Engelska skatteverket är sannolikt av en annan åsikt, så att få tillbaka engelsk skatt och moms lär nog inte bli enkelt. Slutkunden står således där med en dubbelbeskattning. Någonting jag har för mig att EU inte tillåter. "Fri rörlighet av varor och tjänster" har jag hört nånstans....
Detta är en dålig dag.

Wednesday, May 27, 2009

Köpa vardagswhisky

Igårkväll blev det bottlekill på min Jameson. Inget att gråta över egentligen, den kostar inte ens 20 euro här i Tyskland. Dessutom kan man snabbt och lätt köpa en ny i vilket snabbköp eller vilken pressbyrå som helst. Vill man ha nåt annat än "standarddricka" får man bege sig till varuhus eller specialbutiker, men det kan jag ta.
Så vilken whisky ska det bli istället för Jameson? Man måste ju variera sig lite. Red Label? Famous Grouse? Glenfiddich? Eller ska man helt enkelt köpa en ny Jameson ändå? Hmm... Med de tyska priserna kan nog tillochmed Black Label räknas som vardagswhisky. Beslutsångest!



Finns det några ytterligare förslag?

Tuesday, May 26, 2009

Svag krona minskar sprithandel

Sprit & Vinleverantörsföreningen tycker att gränshandeln är ett problem. Det beklagas över vidareförsäljning av den sprit som lagligt förs in över gränserna. Vidareförsäljningen sker tydligen på ett oreglerat och okontrollerat sätt. Klart den gör. Det är ju bara Systembolaget som FÅR sälja under ordnade former. Om vi däremot avskaffar alkoholmonopolet så att även andra aktörer får syssla med alkoholförsäljning, så kommer det inte längre att ske i hemlighet och således har vi möjlighet att behålla kontrollen. I den mån vi vill ha så hård kontroll, vill säga. Själv stör jag mig på att vuxna människor omyndigförklaras och förnedras av staten på detta sätt. Vill jag köpa min whisky utomlands så ska jag väl få göra det? Nädå, inte om staten får bestämma. Jag måste ju handla på bolaget så det sker under reglerade och kontrollerade former.
Vad skulle hända om vi hade lika hård reglering på t ex tobak? Javisstja, jag glömde... Det ligger ju förslag på att cigaretter bara ska få säljas på bolaget. Idioter!

Johnnie Walkers årsförsäljning över 130 miljoner liter

Detta är över 18% av Skottlands totala whiskyexport på runt 700 miljoner liter. Att Johnnie Walker sålde bra visste jag om, men detta är ju extremt. Tyvärr har jag inte lyckats hitta fördelningen mellan buteljeringarna, men jag skulle gissa att Red Label står för en klar majoritet. Johnnie Walkers standardbuteljeringar är följande:





Alla är blended whiskies även om Green Label utmärker sig lite. Den är nämligen en så kallad "Vatted Malt", vilket innebär att blandningen endast innehåller maltwhisky. De övriga är en blandning av malt och grainwhisky.

Monday, May 25, 2009

Glengoyne släpper en rejäl specialare

I höst släpper destilleriet Glengoyne en 40-årig single malt. Enligt destilleriet ska denna utgåva vara den bästa whisky de någonsin tillverkat.
Ännu har det inte släppts några bilder på underverket, men kristallflaskan sägs ha en etsning föreställande destilleriet samt ingraverat serienummer i botten. Presentationsboxen är gjord i pianolackerad solid ek med guldbeslag. Innandömet består av handsytt läder. Diamantutsmyckade flaskställ skall också tillverkas enkom för marknadsföringen i de butiker som är lyckliga nog att få några flaskor tilldelade för försäljning. Jo man tackar.
250 exemplar blir det och det uppskattade försäljningspriset är 3750 pund per flaska. Lite drygt 46.000 kr alltså. Då ingår troligen inte flaskstället.

Sunday, May 24, 2009

Över 100.000 kr för en flaska whisky

Macallan Lalique 55 år. I skrivande stund med dagens valutakurser kostar den lite drygt 104.000 kr. Jag har själv alltid varit lite svag för Macallan, särskilt då den 18-åriga på sherryfat, men jag inser ju att jag aldrig kommer att få smaka den här.
Designen på flaskan är influerad av en parfymflaska från 1910 designad av den franske glaskonstnären och juveleraren René Lalique. Detta måste vara en av de vackraste spritflaskor jag någonsin har sett. Varför gå på konstmuséum när man kan titta in i en välsorterad whiskybutik istället? Hur whiskyn sen smakar är väl egentligen ointressant. Jag kan inte tänka mig att någon köper denna whisky för att dricka upp den.

Saturday, May 23, 2009

Whisky är äckligt

Om ni bara visste hur många gånger jag har fått höra de orden. Så sent som idag, faktiskt. Men jag tar det med ro, för jag vet ju att det inte är sant.
När man sen börjar skrapa lite på ytan och frågar vilken whisky det är de har druckit som var så hemsk, så har de oftast ingen aning. "Det var en whisky. Whisky är äckligt. All whisky smakar likadant." Jamänn herrejösses alltså!
Jag kan köpa att man inte tycker om all whisky. Det är helt ok. Det gör inte jag heller. Vissa dricker inte alkohol, vissa tycker det är för starkt osv. På ungefär samma sätt som jag helt enkelt inte gillar parmesan. Jag skulle däremot aldrig få för mig att säga att all ost är äcklig.
Man kan inte dra all whisky över en kam. Whisky har en enorm variationsrikedom. Ingen whisky är den andra lik. Den som inte känner skillnad på en Auchentoshan och en Ardbeg känner formodligen ingen skillnad på Herrgårdsost och Gorgonzola heller.

Våga testa. Utmana fördomarna. Upplev nyanserna. Livet är för rikt för att slösas på trångsynthet.

Gårdsförsäljning av vin? Självklart!

Sverige är det enda land i EU som inte tillåter gårdsförsäljning av vin. Det har hävdats att det inte är förenligt med alkoholmonopolet. Detta argument sågas dock vid fotknölarna av att det är tillåtet i Finland. Alltså ett annat land inom EU som också har alkoholmonopol. Förslaget är ute på remiss och svaret ska vara inne senast 10:e juni. Föreningen Svenska Vinodlare uppmanar nu svenska vinkonsumenter att skriva på den protestlista som ska lämnas in.
Listan finns här. Dessutom finns det en Facebook-grupp i ämnet. Jag har skrivit på. Har du?
Jag tycker även att gårdsförsäljning av öl och sprit ska vara tillåtet. Jag vill kunna besöka t ex Ölands Gårdsbryggeri eller Mackmyra och köpa med mig en flaska hem efter besöket.
Vad är det som är så svårt?

Friday, May 22, 2009

En fredagkväll hos mig

Sådär efter första whiskyn på fredagkvällen börjar den lille filosofen i mig vakna till liv. Det brukar bli så. Han tittar iofs fram oavsett alkoholsort för att bidra med sina kloka ord och mindre fullbordade tankegångar. Men det gör inget. Jag gillar honom. Han är rolig. Strax därpå brukar hans kollega herr Självförtroende komma inramlandes med grogg nr 2 i högsta hugg. Alltid på gott humör sätter han guldkant på tillvaron. Jag gillar honom också.
Normalt sett brukar vi inte bli fler. Inte hemma iallafall. Ute på krogen är det ju en helt annan historia. Där stöter man ofta på Kung Överdåd sittandes i baren pimplandes färgglada drinkar med cocktailparaplyer. Han brukar dessutom alltid slita med mig till Blackjackbordet ivrigt påhejad av herr Självförtroende. Inte en bra kombination. Matematikern försöker komma till undsättning, men lyckas sällan. Tack för ett gott försök iallafall. Det uppskattas.
Värst är nog ändå Dieselmannen. Det är en elak och lurig jävel. Inte nog med att han medan du sover byter ut dina sedlar i plånboken mot småmynt, häller diesel i munnen på dig och slår dig i huvudet med ett trubbigt föremål, nejdå. Varför skulle han nöja sig med det? Dessutom väcker han den där pinglan bredvid dig i sängen, ger henne taxipengar för att åka hem och dumpar av nåt gammalt avskräde i hennes ställe. Nästa gång jag ser honom ska han få stryk!
Det blir dock inte ikväll. Ikväll ska jag sitta hemma och snacka skit med filosofen över en whisky eller två. Det brukar alltid vara trevligt.

Vad är det för skillnad egentligen? Del 1

Vad krävs egentligen för att en dryck ska få kallas whisky? Ja, det skiljer lite beroende på vilken typ det rör sig om. De enda länder som har definitionen reglerad i lag är Skottland och USA. Den amerikanska lagen reglerar dessutom bara vad som får kallas bourbon. De flesta tillverkare väljer dock att hålla sig till dessa definitioner, men teoretiskt sett kan vad som helst kallas för whisky så länge drycken inte är tillverkad i Skottland eller USA.
I Skottland gäller generallt att destillatet måste vara gjort på mältat eller omältat korn och att man har lagrat drycken minst 3 år på ekfat innan den buteljeras. Ekfaten får vara nya eller begagnade. Specifikt för maltwhisky är att endast mältat korn får användas. Är det dessutom en single malt vi snackar om så måste all sprit komma från samma destilleri.
Vad gäller bourbon är det lite annorlunda. Destillatet måste vara gjort på minst 51% majs och lagras 2 år på nya ekfat innan det får buteljeras. De övriga 49 procenten är oftast korn eller råg, men behöver inte nödvändigtvis vara det. Eftersom namnet bourbon är skyddat i lag får det endast användas om drycken är tillverkad i USA. Alla andra för nöja sig med att kalla det majswhisky.
Sådärja, då har jag gått igenom grunderna. Nu är det bara resten kvar...

Thursday, May 21, 2009

Die Rote Bar

Om du är i Frankfurt och vill dricka en bra whisky utan att behöva sitta i en femstjärnig hotelbar med dresscode så är det här stället för dig. Här är det casual som gäller, men ingen tittar för den skull snett på dig om du har slips och kostym. Man är helt enkelt inte så fixerade av kläder här. De har ett sortiment på ca 150 whiskysorter plus de vanliga drinkingredienserna och barpersonalen har ganska bra koll på det mesta. Jag tror inte de serverar öl. Möjligen flasköl från kylen eller så. Jag har iallafall aldrig sett någon dricka öl här inne. Det är liksom inte den sortens ställe. Cocktails och whisky är vad som gäller.
Placerat på bottenvåningen av ett vanligt hyreshus längs norra sidan av floden Main är tanken att baren skall likna en gammal amerikansk lönnkrog från 30-talets förbudstid. Därför kan det vara lite svårt att hitta dit. Endast en röd skylt utan text skvallrar om dess närvaro på husväggen utanför. För er som ändå tänker försöka ta er dit kan jag rekommendera att ni matar in "Mainkai 7, Frankfurt am Main" i GPS:en. Lokalen är liten, trång och dåligt upplyst. Bartendrarna är alltid klädda i vit kyparkavaj och svart slips. Trevligt.
Whiskysortimentet är av högsta klass. Du hittar förmodligen vad du söker efter vare sig det rör sig om single malt, bourbon eller blended. Standardwhiskies såväl som exklusiva sällsyntheter trängs på hyllorna. Ingen Mackmyra, men det kommer väl. Jag har redan tipsat.
Priserna ligger på ungefär 4 euro och uppåt. Det kankse inte låter så farligt, men håll i åtanke att man oftast räknar på 2:or här. Inte 6:or som hemma i Sverige.
På det hela taget kan jag rekommendera stället. Man går inte hit allt för ofta, men om man vill lyxa till sitt whiskydrickande så är detta en självklarhet.

Wednesday, May 20, 2009

Jameson Irish Whiskey - En underskattad smakupplevelse

Den är billig, blended och kommer inte från Skottland. Det krävs ingen större Einstein för att räkna ut att whiskysnobbarna hatar den. Själv tycker jag den är helt underbar. Inte för var den kommer ifrån, för att den är billig eller som en motreaktion mot snobberiet. Jag gillar den helt enkelt eftersom den är så fantastiskt god. Jag har alltid gillat den och det var en av mina första favoriter en gång i tiden när jag började dricka whisky.
Förra veckan hände dock något oväntat. Jag upptäckte fördomar hos mig själv. Man har alltid fått höra att man ska spara de rökiga sorterna till slutet på provningen, så att de lite mildare sorterna får en ärlig chans. Detta verkade logiskt för mig och jag har försökt hålla mig till detta. Av en ren slump råkade jag bryta denna regel, men upptäckte att en Jameson faktiskt håller även som tredje eller fjärde whisky i provningsordningen. Kanske inte efter en rökbomb som Laphroaig eller Lagavulin, men efter en Glenfiddich, Caol Ila eller Ardbeg funkade den hur bra som helst. Den skiftar naturligtvis i karaktär eftersom smaklökarna blir bedövade, men den "nya" smaken var det minsann inget fel på. Frågan är om jag inte gillar Jameson ännu mer nu. Jo, så är det nog...
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att man ska släppa sina fördomar och våga experimentera. Att våga bryta mot regler. Att vägra snobberiet. Att vara sig själv.
Andra kan ge tips, men det är din smak som räknas!
Totalbetyg: 94 poäng av 100. (Världsklass)
(40% abv)

Tuesday, May 19, 2009

Staten, spriten och EU

Sverige är en del av EU nuförtiden. Så var det sagt åtminstone. Tyvärr verkar inte svenska staten dela den uppfattningen i alla lägen, utan bara när det är till svenska statens egen fördel. Jag kan förstå resonemanget till viss del, men att plocka russinen ur kakan är aldrig okej. Vi har ett åtagande inom EU som vi accepterade när vi blev medlemmar. Sverige är en del av EU nuförtiden. Antingen accepterar man detta och stannar kvar, eller så väljer man att lämna EU-samarbetet helt och hållet. Enkelt.
Problemet är att det handlar om pengar. Stora pengar. Staten tar gärna emot alla EU-bidrag, men tycker inte om enskilda individers privatimport eftersom de då går miste om skatteintäkter. Staten tycker nämligen att man ska betala svensk alkoholskatt på spriten man har köpt utomlands. Även om man redan skattat för varorna i inköpslandet. Staten har valt att ta striden gällande alkohol och tobak; Produkter djupt rotade i den svenska folksjälen. Produkter som alla har en åsikt om. Produkter i stora volymer med hög skattesats som staten kan tjäna en himla massa pengar på.
Staten värnar folkhälsan, sägs det. Staten vill bara väl. Men allt det handlar om är pengar. Jag vet det. Ni vet det. Staten vet det. Dubbelmoralen är total.

Monday, May 18, 2009

Heidelberg är ingen bra whiskystad, men väl värt ett besök.

Under min tid i Tyskland har jag inte tagit mig utanför Frankfurt allt för ofta, men i helgen blev det en tripp till Heidelberg med några kollegor. Heidelberg skulle tydligen vara ett av Tysklands bästa partyställen och detta var man ju helt enkelt tvungen att kolla upp. Kvällen innan hade vi inköpt ett gäng havannacigarrer, så vi var väl förberedda.
Efter att ha dumpat väskan på hotellet var det dags för lunch och därefter det obligatoriska turistandet. Efter 15 minuters fotvandring i 20 graders uppförsbacke var vi framme vi slottet. Jag kände att efter denna strapats hade jag minsann förtjänat en öl, så jag hittade ett café på borggården och köpte mig en Schöfferhofer Hefeweizen. Schöfferhofer är Tysklands motsvarighet till Pripps. Fast godare. Efter att sedan ha rökt en Partagas Serie D No. 4 i slottsträdgården var det dags att vandra tillbaka till hotellet för att göra sig redo för kvällens äventyr.
Kvällen infann sig så småningom och det var dags att leta sig ut i natten för att utforska kroglivet. Det testades väl lite av varje, men den krog som gjorde bäst intryck var ett ställe som heter "Nectar". Där röktes det ytterligare en cigarr. Denna gången blev det en Montecristo No. 2 och självfallet röktes den i sällskap av en konjak, närmare bestämt en Davidoff Classic. Davidoffen hade jag aldrig testat innan, men jag har bestämt mig för att köpa en flaska och ta med mig hem till Sverige. För Systembolaget (som många tydligen anser har ett jättestort sortiment med kunnig personal och som använder detta argument för att monopolet inte kan avskaffas) har den inte...
Nectar hade två distinkta fördelar över de krogar jag hittils testat i Heidelberg:

  1. Välsorterat whiskyutbud till acceptabla priser.

  2. Extremt snygga servitriser. Vi snackar fotomodeller här alltså...

Den som har satt priserna på whiskyn har dock ingen som helst koll på vad de säljer. Det var mer eller mindre enhetspriser på whiskyn. En Jameson kostade ungefär lika mycket som en Macallan 18. Lyckligtvis på Jamesons prisnivå. Jag vill iofs inte låta som om jag klagar. Det gör jag definitivt inte. Jag tycker bara det är lite underligt...

Friday, May 15, 2009

Caol Ila är inte så himla dum

Jag bor och jobbar för tillfället i Frankfurt. Därför har jag inte tillgång till whiskyhyllan hemma i Blekinge och urvalet av whiskyflaskor blir således något begränsat. Till alldeles nyligen bestod den av följande:
Min Smokehead drack jag upp och jag bestämde mig för att ersätta den med något annat rökigt. Jag hittade en whiskybutik i Sachsenhausen där de bl a sålde en himla massa specialbuteljeringar från Dun Bheagan. Efter att ha testat några olika whiskies inne i butiken (ja, så funkar det utomlands när man slipper ha med Systembolaget att göra) fastnade jag för en 16-årig Dun Bheagan Caol Ila. Den gick lös på lite drygt 65 euro, men jag tyckte jag hade förtjänat att lyxa till det lite. Det tycker jag oftast...
En kollega på jobbet hade också shoppat lite och köpt en originalbuteljerad 12-årig Caol Ila, så vi bestämde oss för att testa bägge bredvid varandra och kolla skillnaden. Jösses vilken skillnad det var!
12:an var väldigt rökig och spritångorna var väldigt besvärande för näsan. Det hade jag inte väntat mig av en whisky på 43%. Smaken var onyanserad och tråkig eftersom rök och torv tog överhanden på ett mycket aggresivt sätt. Lite citrus gjorde sig förvisso påminnt i eftersmaken, men det var för lite för sent. Detta är Caol Ila:s yngsta rökiga standardwhisky och det märks. Den behöver växa upp lite innan den kan leka med de stora pojkarna. Tyvärr...

Den 16-åriga var betydligt mer mogen och komplex. Röken fanns där förvisso fortfarande, men på ett betydligt behagligare och mer obesvärande sätt. Som om den bara ville markera sin närvaro utan att störa. Trots sina 46% var den betydligt mjukare än jag hade väntat mig och i kombination med bärnstensfärgen hade jag nog gissat på en betydligt högre ålder. Här behövdes minsann inget vatten. Tyvärr var eftersmaken inget vidare. Inte direkt dålig, men i jämförelse med inledningen blev det lite antiklimax. Whiskyn växte och växte, för att helt plötsligt bara ge upp. Kändes som en "halv" whisky ungefär. Helt klart en liten besvikelse.

Attans. Jag fick nog inte så mycket lyx för mina pengar ändå. Det finns betydligt roligare saker i den prisklassen.

Så börjar det...

Här kommer så ännu en blog i mängden. Tanken är väl förvisso att den ska sticka ut lite, men jag har inga större förhoppningar.

Jag tänkte blogga om whisky, cigarrer och andra livsnödvändigheter, för det är någonting jag faktiskt kan en hel del om. Dessutom behöver jag någonstans att lagra recensioner och betyg. Om jag gör det här kan det ju faktiskt vara till nytta även för någon annan än mig själv. Så osjälvisk är jag. ;-)

Nåja, nu har jag presenterat syftet. Det kommer mera efter hand, men just nu nöjer jag mig med att bjuda på en länk till en god whisky: