Vårbudgeten och alkoholen

Regeringen föreslår en höjning av alkoholskatten, så ingen större överraskning där. Staten vill naturligtvis ha in mer skatteintäkter, även om man som vanligt mörkar detta och istället spelar folkhälsokortet. Hyckleri som vanligt alltså.

Vad som är riktigt skrämmande är att Systembolagets VD, Magdalena Gerger, enligt DN, SvD, GP, SR och Expressen, i sitt remissvar till vårbudgeten föreslår en extraskatt enbart på lådviner. Vin i glasflaska borde enligt henne ha lägre skattesats än vin i papplåda. Detta skulle innebära att vi inte bara beskattar innehållet i förpackningen, utan även förpackningen i sig. Den riktigt stora bristen på logik och mental kapacitet kommer i hennes argumentation. Hon vill ha en extraskatt på förpackningen för att:

”den svenska alkoholpolitiken ska framstå som konsekvent”

Snälla Magdalena, låt bli lådvinet på arbetstid. Hjärnan funkar bättre då.

Inte bara på Systembolaget

Tidningarna ondgjör sig nu över att glöggen börjar ta slut på bolaget. Lyckligtvis finns glöggen även utanför Sveriges gränser för den som fortfarande är på resande fot eller helt enkelt bor någonstans i närheten av gränsen. Sök din glögg här:

http://www.whiskyfinder.eu/category.php?cmd=show&id=99
http://www.whiskyfinder.eu/search.php?freetext=glögg
http://www.whiskyfinder.eu/search.php?freetext=gluhwein

Tidningarna gnäller här: SvD,Barometern

Nu börjar det!

I fredags köpte jag 9 whiskies från Systembolagets ordinarie sortiment och i helgen började jag testa dem. För att vara något sånär korrekt i mina bedömningar så testar jag inte mer än några få åt gången. Smaklökarna ger snabbt upp när man dricker starksprit. Fyllan hjälper ju inte heller direkt. Jaja, det är ett hårt liv man lever...

Under veckan kommer recensionerna att börja dyka upp här på bloggen. Betygsättningen är uppdelad på fyra delar av max 25 poäng vardera, vilket ger ett teoretiskt max på 100 poäng.

Även om jag ibland häller vatten i whiskyn för att testa skillnaden mot originalet, så är alla betyg satta med whiskyn "direkt ur flaskan" utan vatten.

Skål och gutår, grefwar of baroner!

Jag har en plan!

Systembolagets ordinarie sortiment innehåller en hel del whisky. I skrivande stund 241 stycken uppdelat i följande kategorier:

• Blended (69 st)
• Malt (155 st)
• Bourbon (8 st)
• Grain (7 st)
• Övrigt (1 st Tennessee whiskey)
• Flera produkter (1 st)

Vad är det då för briljant plan jag har? Du kanske redan har räknat ut det, men jo, jag tänker testa allihop. Om inte annat så kommer det att hålla mig sysselsatt ett bra tag framöver.

Fortsättning följer således...

Ny whisky på Systembolaget i december

Endast fyra nya flaskor whisky i december, så det verkar som om vi whiskyälskare får fixa julklapparna på annat håll i år. Nåja, nu är jag kanske lite väl pessimistisk. Nyheterna är ju ändå ganska trevliga.

Macallan 15 Fine Oak Speyside Single Malt

Clynelish 1992 Distiller's Edition

Bowmore 18 Years Old Islay Single Malt

Ardbeg Corryvreckan

Äntligen någon som har fattat

"Jordbruksverket gillar gårdsförsäljning av alkohol." Smaka på den! Mums! Det jag trodde skulle bli det största hindret mot en ny och vettigare alkohollag är övervunnet. Nu behöver vi bara övertyga Livsmedelsverket samt moralpredikanterna och förbudsivrarna i KD, så är saken klar.

Enligt en artikel i Aftonbladet har Jordbruksverket i ett remissvar ställt sig positiva till gårdsförsäljning av egenproducerad alkohol. Jag har redan läst argument gällande att Systembolaget skulle bli lidande, men detta håller jag inte med om. Det handlar om att tillåta försäljning av EGENPRODUCERAD alkohol. Allt annat måste fortfarande säljas på bolaget. Systembolagets sortiment sägs ju vara hur stort som helst, och inte kan väl Ölands Gårdsbryggeri konkurrera med detta. Eller? Kanske kommer lokalsåld whisky från Mackmyra att försätta Systembolaget i konkurs? Knappast.

Sverige är det enda landet i EU där gårdsförsäljning inte är tillåtet. Det ENDA landet. Pinsamt. Låt oss få ett slut på dumheterna. Möjligen är vi nära nu.

Snatteri på bolaget

Göteborgsposten och DN skriver idag om att det förekommer snatteri på bolaget. Tja, vad säger man? Det är väl ingen som är direkt förvånad? Snatteri finns i alla butiker, så varför skulle Systembolaget vara annorlunda? Det som stör mig är att det görs en så stor grej av det bara för att det råkar handla om alkohol. Man får väl hoppas att det beror på nyhetstorka under semestern.

Här skulle jag kunna forsätta med en lång utläggning om alkoholpolitiken i stort, om varför det bara är missbrukare som snattar på bolaget och varför detta verkar uppfattas som en rimlig ursäkt. Men jag har inte tid. Jag har minsann inte semester!

Dessutom är Explorer, billig whisky och Marinella inte riktigt min grej.

Ny whisky på Systembolaget i augusti

Inte många nya whiskies på bolaget i augusti. Enligt varunytt endast 2 flaskor:

• Springbank Cream Sherry 1996
• Springbank Manzanilla Sherry 1996

Springbankdestilleriet ligger i Campbeltown, en stad som förr i tiden hade så många destillerier att den räknades som ett eget whiskydistrikt. Distiktet finns fortfarande, men mest av nostalgiska skäl eftersom Campbeltown endast har Springbank och Glen Scotia kvar i produktion.

Hägglund. Ännu ett hjärnsläpp

Göran tycker att vi ska pumpa upp alkoholpriserna artificiellt eftersom de inte har följt konsumentprisindex de senaste åren. Mer skatt på alkohol, är det verkligen vad vi behöver? Knappast. Det kommer kanske att minska drickandet, men inte fylleriet. Det finns en skillnad på dessa begrepp.

Även herr Hägglund inser dock att det är lite av en balansgång. Man får inte höja för mycket, då är det risk att Systembolagets kunder skaffar sig andra inköpsvägar, hävdar han i SvD. Jamänn lille Göran, har du sovit de senaste åren? Detta har liksom redan hänt. Privatimporten är ett faktum. En skattehöjning skulle öka den ännu mer. För att inte tala om hembränningen...

Jag tycker fortfarande man ska slopa monopolet och låta folk ta lite eget ansvar för sina liv. Men det var ju det där med skatteintäkterna då förstås. Folkhälsan är bara ett svepskäl. Pengarna är allt som räknas. Politik i ett nötskal.

Slopa monopolet

Aftonbladet publicerar idag en lysande debattartikel om alkoholmonopolet. T ex belyser man myten om Systembolagets stora utbud. Som webmaster för prisjämförelsesajten Whiskyfinder kan jag inte annat än att hålla med. Systembolaget må ha över 11000 produkter i sortimentet, men en förkrossande majoritet av dessa finns i beställningssortimentet och ytterst sällan i butik. Man blir alltså tvungen att beställa. Om man således måste vänta 2 veckor på sin beställning så beställer jag hellre från utlandet till halva priset. Räknar man det totala sortimentet från onlinebutikerna kommer man utan problem upp i över 11000 produkter. Det finns t ex en vinbutik i Tyskland med över 12000 viner. Där ligger Systembolaget i lä, ÄVEN om man räknar in beställningssortimentet.

Sen har vi det där med åldersgränserna. Jag får rösta, bedriva affärsverksamhet, hantera vapen (lumpen) och en massa annat redan vid 18-års ålder. Men inte köpa en konjak till kaffet eller en dyr whisky till svärfar. Inte ens en öl till maten, om man vill ha något starkare än folköl. Då måste man vara 20. Att supa sig full och odräglig på krogen går däremot bra från 18 år.

Att staten sedan alltid spelar folkhälsokortet är en dålig bluff som svenska folket för länge sedan synat. Alla vet att det bara handlar om skatteintäkter, men det bryr sig politikerna uppenbarligen inte om.

Som vanligt.

Udda whisky från Wales

Ibland blir man överraskad av någonting riktigt udda. Penderyn Welsh Single Malt är en sådan whisky.

Penderyn Welsh Single Malt

Med doft och smak av lagrad Grappa smakar den nästan inte whisky. Vanilj, kola och lite madeira blandar sig också in i leken med gott resultat. Det finns säkert många whiskysnobbar som ryknar på näsan åt detta, men jag är inte en av dem. Jag gillar den skarpt. Helt klart en av mina nya favoriter.

Prismässigt ligger den strax över en bättre standardwhisky och jag tycker den är mycket prisvärd. Den finns tyvärr inte på Systembolaget. Jag tycker nog att inköparna på bolaget generellt är ganska dåliga utanför mainstreamdrickat. Synd. Jag tror denna whisky skulle funka i Sverige.
Totalbetyg: 93 poäng av 100. (Världsklass)
(46% abv)

Locke's Irish Whiskey

Så var det äntligen dags. Efter att först ha testat Locke's 8-åriga Single Malt för några år sedan har jag sett fram emot att testa deras blended, men av olika anledningar har det inte blivit av förrän nu. Den kanske viktigaste är att den (som vanligt) inte finns på Systembolaget. Enormt utbud? Jo, pyttsan!

Locke's Irish Whiskey

På Sandbar i Frankfurt fanns den dock på hyllan. Alltså var jag ju helt enkelt tvungen att testa. Doften var något spritig, men med hjälpa av fruktigheten var det ganska ok ändå. Smaken var betydligt mildare, som vanligt med den där "potstill" karaktären som är så vanlig hos irländsk whisky. Totalt sett var den ganska tråkig och jag hade väntat mig mer. Nåja, man kan inte få allt. En helt ok vardagswhisky, men absolut ingenting mer än så. Den funkar säkert bra som bas i en Irish Coffee.

Snapsbrist av andra orsaker

Nyheterna om den vilda strejken på Systembolages lager i Jordbro utanför Stockholm har även nått till Tyskland. Jag kan förvisso förstå arbetsgivaren som i kristider måste få ner lönekostnaderna, men att säga upp folk pga arbetsbrist och sedan anställa nytt folk som jobbar billigare är bara klantigt och jag kan således även förstå reaktionen från de anställda på lagret.

Nu påverkar detta förvisso inte MIN snaps, eftersom jag inte behöver ha med Systembolaget att göra. Mitt problem är snarare att de svenska snapssorterna inte finns att få tag på i Frankfurt. Åtminstone inte i nån butik jag har hittat hittils och det börjar ju bli lite ont om tid.

Så vad göra? Snapsa i whisky eller helt enkelt hålla sig till vodka? Tja, det funkar väl, men det känns lite fantasifattigt. Jag brukar vara känd för större kreativitet än så. Möjligen kan man ta och testa någon eller några av de tyska fruktbrännvinerna, men även det känns fel. Blir liksom inte "svensk" midsommar då. Hmm... Närmast traditionen blir nog vodkan ändå. Absolut kan man köpa överallt. Synd bara att den är fransk nuförtiden...

Absolut Vodka

Belgisk öl i Amsterdam - del 1

Oj, oj, oj... Jag vet knappt var jag ska börja. Ska jag betygsätta alla krogarna eller redogöra för all drucken öl och whisky? Hmm, svårt. Jag börjar nog helt enkelt med en ölrecension. Jo, så får det bli.

St. Bernardus Triple var en ny bekantskap. En trevlig sådan. Ale brukar vara trevliga. Allt i sin ordning hittils alltså. Med en blekgul grumlighet såg den väl kanske inte så aptitlig ut, men smak såväl som doft undanröjde alla tvivel om att detta skulle vara något annat än en öl av rang. Söt och fruktig, utan att vara sliskig och utan att fruktigheten tog överhanden, vilket annars är ganska vanligt med belgisk öl. Balansen var så gott som perfekt.

Tyvärr finns inte denna öl på Systembolaget, så det blir att beställa från Belgien eller åka ner till gränsbutikerna i Tyskland. Enligt Systembolagets hemsida är det Galatea Spirits som importerar de varanter av St. Bernardus som faktiskt finns i sortimentet. Att maila dem angående denna brist kanske också funkar, fast i ett längre tidsperspektiv då...

Det går bra för Mackmyra

Jag roade mig i helgen med att kolla igenom Mackmyras årsredovisning som släpptes förra veckan. Det visar sig att Mackmyra First Edition var den 5:e bäst säljande maltwhiskyn på Systembolaget under 2008. Inte illa minsann. Det är ju inte småpojkar de konkurrerar med liksom. Inte för att Skottarna känner av konkurrensen ännu. Mackmyra är fortfarande ett väldigt litet destilleri i sammanhanget...

Mackmyra Den Första Utgåvan Svensk Single Malt

Nettoomsättningen ökade med 60% från fjolåret till 66,4 miljoner kronor. Även resultatet ökade. 8,5 miljoner före skatt och 5,2 miljoner efter skatt. Både vinst och omsättning har ökat stadigt under de senaste fyra åren och jag tror inte hajpen är över ännu. Snarare tror jag det kommer att hålla i sig ett tag eftersom Mackmyra faktiskt gör väldigt god whisky...

Man kanske skulle köpa lite aktier...

Mer än bara thai

Efter thaimiddagen var det dags att börja tänka på whiskydrickandet. Vi tänkte på det över en Wild Turkey och en Montecristo samtidigt som vi kollade Champions League finalen på storbildstv:n på en annan restaurangs uteplats. Den låg liksom på vägen... Sex centiliter Wild Turkey, kan det va nåt? Nä, faktiskt inte. Wild Turkey är ingen höjdare. Åtminstone inte den 8-åriga, men nu är den iallafall testad.

Så nu var det väl äntligen dags för den därninga whiskyprovningen, eller? Jo, den här gången hittade vi hem till flaskorna. Nytt i barskåpet sedan sist är Tullamore Dew, Laphroaig 10 och Canadian Club.

Tullamore Dew är tillverkad av Midleton strax utanför Cork på södra Irland, så den har stora likheter med Jameson och Redbreast som också tillverkas där. Den är dock den sämre av de tre. Lite för oljig och lite väl bitter i avslutningen. Den klassiska fruktigheten från Midleton finns här, och det är väl det som räddar Tullamore till en ändå ganska behaglig nivå. Det är en helt ok whisky som är väl värd att prövas om man inte har gjort det innan, men eftersom den kostar ungefär lika mycket som en Jameson så blir mitt tips: Köp Jameson istället. Du får då betydligt mer för pengarna.

Tullamore Dew Irish Blended Whiskey

Laphroaig kommer från ön Islay längs Skottlands västkust, där destilleriet bor granne med Lagavulin. Jag har aldrig varit någon större fantast av Islay-whisky, men på senare tid har jag druckit dessa ganska ofta och nu fått smak för dem. Laphroaig 10 är en stor whisky trots sin ringa ålder, men ändå ingen tungviktare. Jag hade väntat mig betydligt mer rök, men det gick bra ändå. Förvånansvärt fruktig för en Islay-whisky. Nåja, detta säger nog mer om mina fördomar än om själva whiskyn. Jag får jobba på detta helt enkelt... Den går lös på strax över 400 kr på Systembolaget men finns att få tag på betydligt billigare om man beställer utomlands. Jag tycker nog även bolagspriset är hyfsat prisvärt. Whiskyfinder utfärdar köprekommendation.

Laphroaig 10 Years Old Single Islay Malt

Canadian Club var däremot ett ordentligt nerköp. Visst, den var billig, men knappast prisvärd. Ungefär i prisklass med Jameson och Tullamore. Enligt kanadensisk blendtradition så är det en blandning av korn och rågwhisky. Det funkar i andra kanadensare, men inte här. Med mer bitterhet i finishen än ovan nämnda Tullamore sänks slutbetyget ordentligt. Annars var det en ganska behaglig sötma snarare än fruktigheten hos irländarna. Det kunde ha blivit bra. Jag har t ex testat den 6-åriga Canadian Club:en tidigare. Den var mycket bättre. Av vad jag har hört så behöver den lite tid på sig att mogna och att Canadian Club således bara blir bättre med åren. Måste givetvis undersökas framöver... Slutsats: Lägg några kronor extra på en äldre Canadian Club och lämna standardbuteljeringen åt sitt öde.

Canadian Club Blended Whisky

På det hela taget en trevlig provning och jag ser redan fram emot nästa. The show must go on!

Svag krona minskar sprithandel

Sprit & Vinleverantörsföreningen tycker att gränshandeln är ett problem. Det beklagas över vidareförsäljning av den sprit som lagligt förs in över gränserna. Vidareförsäljningen sker tydligen på ett oreglerat och okontrollerat sätt. Klart den gör. Det är ju bara Systembolaget som FÅR sälja under ordnade former. Om vi däremot avskaffar alkoholmonopolet så att även andra aktörer får syssla med alkoholförsäljning, så kommer det inte längre att ske i hemlighet och således har vi möjlighet att behålla kontrollen. I den mån vi vill ha så hård kontroll, vill säga. Själv stör jag mig på att vuxna människor omyndigförklaras och förnedras av staten på detta sätt. Vill jag köpa min whisky utomlands så ska jag väl få göra det? Nädå, inte om staten får bestämma. Jag måste ju handla på bolaget så det sker under reglerade och kontrollerade former.

Vad skulle hända om vi hade lika hård reglering på t ex tobak? Javisstja, jag glömde... Det ligger ju förslag på att cigaretter bara ska få säljas på bolaget. Idioter!

Heidelberg är ingen bra whiskystad, men väl värt ett besök.

Under min tid i Tyskland har jag inte tagit mig utanför Frankfurt allt för ofta, men i helgen blev det en tripp till Heidelberg med några kollegor. Heidelberg skulle tydligen vara ett av Tysklands bästa partyställen och detta var man ju helt enkelt tvungen att kolla upp. Kvällen innan hade vi inköpt ett gäng havannacigarrer, så vi var väl förberedda.

Efter att ha dumpat väskan på hotellet var det dags för lunch och därefter det obligatoriska turistandet. Efter 15 minuters fotvandring i 20 graders uppförsbacke var vi framme vi slottet. Jag kände att efter denna strapats hade jag minsann förtjänat en öl, så jag hittade ett café på borggården och köpte mig en Schöfferhofer Hefeweizen. Schöfferhofer är Tysklands motsvarighet till Pripps. Fast godare. Efter att sedan ha rökt en Partagas Serie D No. 4 i slottsträdgården var det dags att vandra tillbaka till hotellet för att göra sig redo för kvällens äventyr.

Kvällen infann sig så småningom och det var dags att leta sig ut i natten för att utforska kroglivet. Det testades väl lite av varje, men den krog som gjorde bäst intryck var ett ställe som heter "Nectar". Där röktes det ytterligare en cigarr. Denna gången blev det en Montecristo No. 2 och självfallet röktes den i sällskap av en konjak, närmare bestämt en Davidoff Classic. Davidoffen hade jag aldrig testat innan, men jag har bestämt mig för att köpa en flaska och ta med mig hem till Sverige. För Systembolaget (som många tydligen anser har ett jättestort sortiment med kunnig personal och som använder detta argument för att monopolet inte kan avskaffas) har den inte...

Davidoff Classic VSOP

Nectar hade två distinkta fördelar över de krogar jag hittils testat i Heidelberg:

1. Välsorterat whiskyutbud till acceptabla priser.


2. Extremt snygga servitriser. Vi snackar fotomodeller här alltså...

Den som har satt priserna på whiskyn har dock ingen som helst koll på vad de säljer. Det var mer eller mindre enhetspriser på whiskyn. En Jameson kostade ungefär lika mycket som en Macallan 18. Lyckligtvis på Jamesons prisnivå. Jag vill iofs inte låta som om jag klagar. Det gör jag definitivt inte. Jag tycker bara det är lite underligt...

Caol Ila är inte så himla dum

Jag bor och jobbar för tillfället i Frankfurt. Därför har jag inte tillgång till whiskyhyllan hemma i Blekinge och urvalet av whiskyflaskor blir således något begränsat. Till alldeles nyligen bestod den av följande:

Greenore 8 Years Old Single Grain

Aberlour a'Bunadh batch #25 Single Speyside Malt

Smokehead Single Islay Malt

Min Smokehead drack jag upp och jag bestämde mig för att ersätta den med något annat rökigt. Jag hittade en whiskybutik i Sachsenhausen där de bl a sålde en himla massa specialbuteljeringar från Dun Bheagan. Efter att ha testat några olika whiskies inne i butiken (ja, så funkar det utomlands när man slipper ha med Systembolaget att göra) fastnade jag för en 16-årig Dun Bheagan Caol Ila. Den gick lös på lite drygt 65 euro, men jag tyckte jag hade förtjänat att lyxa till det lite. Det tycker jag oftast...

En kollega på jobbet hade också shoppat lite och köpt en originalbuteljerad 12-årig Caol Ila, så vi bestämde oss för att testa bägge bredvid varandra och kolla skillnaden. Jösses vilken skillnad det var!

Caol Ila 12 Years Old Single Islay Malt

12:an var väldigt rökig och spritångorna var väldigt besvärande för näsan. Det hade jag inte väntat mig av en whisky på 43%. Smaken var onyanserad och tråkig eftersom rök och torv tog överhanden på ett mycket aggresivt sätt. Lite citrus gjorde sig förvisso påminnt i eftersmaken, men det var för lite för sent. Detta är Caol Ila:s yngsta rökiga standardwhisky och det märks. Den behöver växa upp lite innan den kan leka med de stora pojkarna. Tyvärr...

Den 16-åriga var betydligt mer mogen och komplex. Röken fanns där förvisso fortfarande, men på ett betydligt behagligare och mer obesvärande sätt. Som om den bara ville markera sin närvaro utan att störa. Trots sina 46% var den betydligt mjukare än jag hade väntat mig och i kombination med bärnstensfärgen hade jag nog gissat på en betydligt högre ålder. Här behövdes minsann inget vatten. Tyvärr var eftersmaken inget vidare. Inte direkt dålig, men i jämförelse med inledningen blev det lite antiklimax. Whiskyn växte och växte, för att helt plötsligt bara ge upp. Kändes som en "halv" whisky ungefär. Helt klart en liten besvikelse.

Attans. Jag fick nog inte så mycket lyx för mina pengar ändå. Det finns betydligt roligare saker i den prisklassen.