Den är billig, blended och kommer inte från Skottland. Det krävs ingen större Einstein för att räkna ut att whiskysnobbarna hatar den. Själv tycker jag den är helt underbar. Inte för var den kommer ifrån, för att den är billig eller som en motreaktion mot snobberiet. Jag gillar den helt enkelt eftersom den är så fantastiskt god. Jag har alltid gillat den och det var en av mina första favoriter en gång i tiden när jag började dricka whisky.
Förra veckan hände dock något oväntat. Jag upptäckte fördomar hos mig själv. Man har alltid fått höra att man ska spara de rökiga sorterna till slutet på provningen, så att de lite mildare sorterna får en ärlig chans. Detta verkade logiskt för mig och jag har försökt hålla mig till detta. Av en ren slump råkade jag bryta denna regel, men upptäckte att en Jameson faktiskt håller även som tredje eller fjärde whisky i provningsordningen. Kanske inte efter en rökbomb som Laphroaig eller Lagavulin, men efter en Glenfiddich, Caol Ila eller Ardbeg funkade den hur bra som helst. Den skiftar naturligtvis i karaktär eftersom smaklökarna blir bedövade, men den "nya" smaken var det minsann inget fel på. Frågan är om jag inte gillar Jameson ännu mer nu. Jo, så är det nog...
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att man ska släppa sina fördomar och våga experimentera. Att våga bryta mot regler. Att vägra snobberiet. Att vara sig själv.
Andra kan ge tips, men det är din smak som räknas!
Totalbetyg: 94 poäng av 100. (Världsklass)
(40% abv)
Totalbetyg: 94 poäng av 100. (Världsklass)
(40% abv)
No comments:
Post a Comment