Showing posts with label blended. Show all posts
Showing posts with label blended. Show all posts

Wednesday, November 3, 2010

Jag har en plan!

Systembolagets ordinarie sortiment innehåller en hel del whisky. I skrivande stund 241 stycken uppdelat i följande kategorier:
Vad är det då för briljant plan jag har? Du kanske redan har räknat ut det, men jo, jag tänker testa allihop. Om inte annat så kommer det att hålla mig sysselsatt ett bra tag framöver.
Fortsättning följer således...

Tuesday, June 23, 2009

Locke's Irish Whiskey

Så var det äntligen dags. Efter att först ha testat Locke's 8-åriga Single Malt för några år sedan har jag sett fram emot att testa deras blended, men av olika anledningar har det inte blivit av förrän nu. Den kanske viktigaste är att den (som vanligt) inte finns på Systembolaget. Enormt utbud? Jo, pyttsan!
Sandbar i Frankfurt fanns den dock på hyllan. Alltså var jag ju helt enkelt tvungen att testa. Doften var något spritig, men med hjälpa av fruktigheten var det ganska ok ändå. Smaken var betydligt mildare, som vanligt med den där "potstill" karaktären som är så vanlig hos irländsk whisky. Totalt sett var den ganska tråkig och jag hade väntat mig mer. Nåja, man kan inte få allt. En helt ok vardagswhisky, men absolut ingenting mer än så. Den funkar säkert bra som bas i en Irish Coffee.

Sunday, June 7, 2009

Whiskykrig på Isle of Man

Skottar och Manxar tycker inte om varandra och har aldrig gjort det, så att skottarna skulle ha synpunkter på whiskyn från Isle of Man var väl ganska självklart.
Destilleriet Glen Kella på Isle of Man importerar färdiglagrad Blended och Single Malt från Skottland för att sedan destillera whiskyn en gång till innan buteljering. Detta gör spriten helt fri från färgämnen, oljor och annat som ger whiskyn dess traditionella smak och utseende. Drycken döpte man till "Glen Kella Manx White Whiskey".
Skottarna hävdar dock att man enligt lag inte får kalla det whisky om man destillerar drycken en gång till efter lagring. Och det blev säkert inte bättre av att Glen Kella valde den iriska stavningen "whiskey".
The Scotch Whisky Association valde att stämma destilleriet och sedan 1997 är det förbjudet för dem att kalla drycken whiskey. Glen Kellas destillerichef Andrew Dixon uttalade sig i sammanhanget om sin tolkning av lagen på Isle of Man:
"There is still a law that states that a Manx man can shoot on sight any Scotsman wearing a kilt who is caught rustling sheep. I'm not sure whether the Scotch Whisky Association knows I'm also a sheep farmer."
Kul kille det där.
Efter nederlaget i rätten kallas drycken Manx Spirit och finns i två varianter; Blå och röd. Den röda är destillerad på en 5-årig Blended och den blå på en 5-årig Single Malt. Man kanske skulle försöka få tag på en flaska...

Tuesday, May 26, 2009

Johnnie Walkers årsförsäljning över 130 miljoner liter

Detta är över 18% av Skottlands totala whiskyexport på runt 700 miljoner liter. Att Johnnie Walker sålde bra visste jag om, men detta är ju extremt. Tyvärr har jag inte lyckats hitta fördelningen mellan buteljeringarna, men jag skulle gissa att Red Label står för en klar majoritet. Johnnie Walkers standardbuteljeringar är följande:





Alla är blended whiskies även om Green Label utmärker sig lite. Den är nämligen en så kallad "Vatted Malt", vilket innebär att blandningen endast innehåller maltwhisky. De övriga är en blandning av malt och grainwhisky.

Thursday, May 21, 2009

Die Rote Bar

Om du är i Frankfurt och vill dricka en bra whisky utan att behöva sitta i en femstjärnig hotelbar med dresscode så är det här stället för dig. Här är det casual som gäller, men ingen tittar för den skull snett på dig om du har slips och kostym. Man är helt enkelt inte så fixerade av kläder här. De har ett sortiment på ca 150 whiskysorter plus de vanliga drinkingredienserna och barpersonalen har ganska bra koll på det mesta. Jag tror inte de serverar öl. Möjligen flasköl från kylen eller så. Jag har iallafall aldrig sett någon dricka öl här inne. Det är liksom inte den sortens ställe. Cocktails och whisky är vad som gäller.
Placerat på bottenvåningen av ett vanligt hyreshus längs norra sidan av floden Main är tanken att baren skall likna en gammal amerikansk lönnkrog från 30-talets förbudstid. Därför kan det vara lite svårt att hitta dit. Endast en röd skylt utan text skvallrar om dess närvaro på husväggen utanför. För er som ändå tänker försöka ta er dit kan jag rekommendera att ni matar in "Mainkai 7, Frankfurt am Main" i GPS:en. Lokalen är liten, trång och dåligt upplyst. Bartendrarna är alltid klädda i vit kyparkavaj och svart slips. Trevligt.
Whiskysortimentet är av högsta klass. Du hittar förmodligen vad du söker efter vare sig det rör sig om single malt, bourbon eller blended. Standardwhiskies såväl som exklusiva sällsyntheter trängs på hyllorna. Ingen Mackmyra, men det kommer väl. Jag har redan tipsat.
Priserna ligger på ungefär 4 euro och uppåt. Det kankse inte låter så farligt, men håll i åtanke att man oftast räknar på 2:or här. Inte 6:or som hemma i Sverige.
På det hela taget kan jag rekommendera stället. Man går inte hit allt för ofta, men om man vill lyxa till sitt whiskydrickande så är detta en självklarhet.

Wednesday, May 20, 2009

Jameson Irish Whiskey - En underskattad smakupplevelse

Den är billig, blended och kommer inte från Skottland. Det krävs ingen större Einstein för att räkna ut att whiskysnobbarna hatar den. Själv tycker jag den är helt underbar. Inte för var den kommer ifrån, för att den är billig eller som en motreaktion mot snobberiet. Jag gillar den helt enkelt eftersom den är så fantastiskt god. Jag har alltid gillat den och det var en av mina första favoriter en gång i tiden när jag började dricka whisky.
Förra veckan hände dock något oväntat. Jag upptäckte fördomar hos mig själv. Man har alltid fått höra att man ska spara de rökiga sorterna till slutet på provningen, så att de lite mildare sorterna får en ärlig chans. Detta verkade logiskt för mig och jag har försökt hålla mig till detta. Av en ren slump råkade jag bryta denna regel, men upptäckte att en Jameson faktiskt håller även som tredje eller fjärde whisky i provningsordningen. Kanske inte efter en rökbomb som Laphroaig eller Lagavulin, men efter en Glenfiddich, Caol Ila eller Ardbeg funkade den hur bra som helst. Den skiftar naturligtvis i karaktär eftersom smaklökarna blir bedövade, men den "nya" smaken var det minsann inget fel på. Frågan är om jag inte gillar Jameson ännu mer nu. Jo, så är det nog...
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att man ska släppa sina fördomar och våga experimentera. Att våga bryta mot regler. Att vägra snobberiet. Att vara sig själv.
Andra kan ge tips, men det är din smak som räknas!
Totalbetyg: 94 poäng av 100. (Världsklass)
(40% abv)