Showing posts with label single malt. Show all posts
Showing posts with label single malt. Show all posts

Thursday, February 28, 2013

BenRiach tills jag inte orkar mer

Så var det dags igen; Whiskyprovning på jobbet ikväll.

Denna gång blir det en provning av olika fatlagringar från BenRiach. Följande whiskies kommer att avhandlas:
Givetvis behöver vi också en jämförande referens till dessa specialare. För detta syfte kommer BenRiach 12 YO väl till pass.

Vi får se hur det går. Jag återkommer med recensioner.

Thursday, December 9, 2010

Glenfiddich Solera Reserve. Ett klart förstahandsval!

Jag har druckit den många gånger de senaste åren. Den är trevlig. Som en gammal vän som kommer på besök lite då och då. Alltid lika välkommen. Min dörr är alltid öppen...
Den är fruktig och mild i doften, men fruktigheten avtar och ersätts av maltig sötma när smaken träder fram. Tyvärr blir den lite bitter i eftersmaken och detta sänker totalbetyget något. Nu kanske det låter som om jag inte gillar den, men inget kan vara mer fel. Detta är en av mina absoluta favoriter. Den är inte perfekt, men jag förväntar mig inte att träffa på perfektion under min livstid. Och sen är det för sent...
Totalbetyg: 92 poäng av 100. (Världsklass)
(15 år, 40% abv)

Wednesday, November 18, 2009

Whisky mot svininfluensa?

Svininfluensa hit och svininfluensa dit. Det är mycket i nyheterna nu och det verkar som om vaccinet tagit slut lite här och var. Således tänker jag ta tillfället i akt och hänvisa till en (förvisso 2 månader gammal) nyhet från Wales:
Det handlar helt enkelt om att ryska fotbollssupportrar och spelare ska dricka Penderyn under VM-kvalet mot Wales för att säkra sig mot svininfluensan.
Detta ska väl tas med en nypa salt, men jag tror nog whisky funkar åtminstone lika bra eller tillochmed bättre än Annika Dahlqvists dumheter. Kan spriten döda hjärnceller så ska det väl inte vara några problem att ha ihjäl lite svininfluensa, eller?

Tuesday, November 17, 2009

Ny whisky på Systembolaget i december

Endast fyra nya flaskor whisky i december, så det verkar som om vi whiskyälskare får fixa julklapparna på annat håll i år. Nåja, nu är jag kanske lite väl pessimistisk. Nyheterna är ju ändå ganska trevliga.



Tuesday, July 21, 2009

Kilchoman börjar säljas i september

Kilchoman är ett whiskydestilleri på ön Islay utanför Skottlands västkust. Det är det första nya destilleriet där på över 100 år och i september lanserar de sin nya whisky. Jag vet inte om den kommer att säljas på Systembolaget, men Kilchoman kommer att närvara på Stockholm Beer and Whisky Festival den 17:e september. Garanterat kommer man att kunna smaka den där.
Pressreleasen i sin helhet:
KILCHOMAN TO RELEASE SCOTLAND’S NEWEST SINGLE MALT WHISKY
Kilchoman Distillery, the first built on Islay for nearly 100 years, will release its eagerly anticipated inaugural single malt whisky on the 9th September 2009. Initially bottles will be allocated to 14 key malt markets worldwide as well being available from the distillery shop and via the on-line shop.
Production started in late 2005 and annual production is between 90,000 and 100,000 litres of alcohol; 30% of the spirit is distilled from barley grown and malted at the distillery and the balance comes from the Port Ellen Maltings on the island. The two malts are kept separate during distilling and Kilchoman will release two different expressions of single malt. The majority of maturation (80%) is in fresh bourbon barrels from Buffalo Trace and the remaining 20% in fresh Oloroso sherry butts.
Anticipation of the release has been growing since a bottle from the first cask filled at the distillery was auctioned during Kilchoman’s open day during Feis Ile, the whisky festival in May 2009. A number of collectors and whisky enthusiasts were present for the auction and the bottle eventually sold for £5,400.
The malt has been matured in fresh bourbon barrels and finished for six months in Oloroso sherry butts. In order to maximise flavour and texture, the single malt whisky will be bottled at 46% ABV at natural colour and non chill-filtered.
Tasting notes from Kilchoman Single Malt, 46% from Dr Jim Swan:
Peat smoke and caramel toffee drizzled with rich fruits.
On the nose Kilchoman begins with strong peaty aromas. While many Islay malts are either wood smoke or medicinal or many variations on the theme, Kilchoman has them all. Initial peat smoke reveals an underlying clean medicinal character but rich dark fruits and light citrus lemon and orange follow on. Finally hints of creamy caramel toffees and sultanas fight their way through this complex whisky.
"In the mouth this single malt is remarkably viscous and the peat smoke has to share its flavour with dark fruits, sultanas and creamy toffee in the mid palate. Kilchoman has a long finish, eventually the peat recovers, leaving a clean lingering aftertaste long after swallowing.”
The recommended retail price is £37.00 per bottle.
Anthony Wills, the founder and managing director began the project in the summer of 2001. The company is privately owned with 30 private investors. Wills has worked in the drinks industry for 32 years, firstly in the wine trade, and since moving to Scotland in 1995 he has been involved in the sales and marketing of malt whisky.
Wills commented: “the release of our first single malt is the culmination of a huge amount of hard work and we have strived to produce top quality spirit and fill into top quality wood. The reaction to the various releases of our spirit has been very encouraging and everyone connected with Kilchoman is looking forward to sharing our malt with whisky enthusiasts around the world.”
Kilchoman Distillery will celebrate the launch of the single malt by holding a party at the distillery.

Friday, July 3, 2009

En klar besvikelse

Om Canadian Club Classic var onsdagens höjdare så måste nog Auchentoshan 12 år vara raka motsatsen. Det började bra med doften som var fruktig och frisk, men smaken lyste med sin frånvaro. Den fanns helt enkelt inte. Däremot var den både oljig och torr på samma gång, hur detta nu är möjligt.
För en nybörjare som inte gillar den starka whiskymaken kan denna whisky kanske vara ett bra första steg in i whiskyvärlden, men alla andra bör nog hålla sig på behörigt avstånd från denna buteljering. Jag tänker iallafall aldrig dricka den igen. Troligen inte ens om jag blev bjuden.
Prismässigt en medeldyr single malt och jag skulle gissa att i stort sett allt i denna prisklass är bättre. Testa den på krogen om du är nyfiken, men köp inte en hel flaska otestad!

Tuesday, June 30, 2009

Udda whisky från Wales

Ibland blir man överraskad av någonting riktigt udda. Penderyn Welsh Single Malt är en sådan whisky.
Med doft och smak av lagrad Grappa smakar den nästan inte whisky. Vanilj, kola och lite madeira blandar sig också in i leken med gott resultat. Det finns säkert många whiskysnobbar som ryknar på näsan åt detta, men jag är inte en av dem. Jag gillar den skarpt. Helt klart en av mina nya favoriter.
Prismässigt ligger den strax över en bättre standardwhisky och jag tycker den är mycket prisvärd. Den finns tyvärr inte på Systembolaget. Jag tycker nog att inköparna på bolaget generellt är ganska dåliga utanför mainstreamdrickat. Synd. Jag tror denna whisky skulle funka i Sverige.
Totalbetyg: 93 poäng av 100. (Världsklass)
(46% abv)

Tuesday, June 23, 2009

Locke's Irish Whiskey

Så var det äntligen dags. Efter att först ha testat Locke's 8-åriga Single Malt för några år sedan har jag sett fram emot att testa deras blended, men av olika anledningar har det inte blivit av förrän nu. Den kanske viktigaste är att den (som vanligt) inte finns på Systembolaget. Enormt utbud? Jo, pyttsan!
Sandbar i Frankfurt fanns den dock på hyllan. Alltså var jag ju helt enkelt tvungen att testa. Doften var något spritig, men med hjälpa av fruktigheten var det ganska ok ändå. Smaken var betydligt mildare, som vanligt med den där "potstill" karaktären som är så vanlig hos irländsk whisky. Totalt sett var den ganska tråkig och jag hade väntat mig mer. Nåja, man kan inte få allt. En helt ok vardagswhisky, men absolut ingenting mer än så. Den funkar säkert bra som bas i en Irish Coffee.

Wednesday, June 17, 2009

Whisky Café L&B

Över 1000 whiskies till försäljning. På hyllor, i skåp, under bardisken och lite överallt där det finns utrymme över. Knappt plats för kunderna...
Eller, nja... Riktigt så illa är det inte. Jag fick plats alldeles utmärkt. Visst var det lite trångt, men snarare beroende på ställets popularitet. 50 personer kan man nog få in, men inte mycket mer. Vad skulle man då välja? Jag tänkte att eftersom jag är i Amsterdam och aldrig har testat holländsk whisky så var detta ett gyllene tillfälle att göra just detta. Så blev det. Whiskyn heter Frysk Hynder Single Malt och jag recenserade den i måndags.
L&B var lite dyrt, men med tanke på det enorma utbudet så var det väl att vänta. Nästan svenska priser tillochmed. Hu! Jag vill dock ändå rekommendera stället. Letar du efter en speciell whisky som du aldrig har testat kommer du utan problem att hitta den här. Du kommer dock inte att hitta något annat. Ingen vodka, ingen konjak, inga likörer. Bara whisky. Och ett par ölkranar. På hemsidan har man en vinlista, men jag såg inga flaskor i baren.
Whisky Café L&B
Korte Leidsedwarsstraat 82
1017 Amsterdam

Tuesday, June 9, 2009

Copyrightadvokater slår till igen

Men denna gången handlar det inte om fildelning. Nu gäller det istället varumärkesintrång. Hävdar de iallafall. Och de är fortfarande lika idiotiska som alltid.
Kanadas enda Single Malt destilleri, Glenora Distillers, ligger i Nova Scotia. Närmare bestämt på halvön Cape Breton och ännu mer bestämt i den lilla staden Glenville, inte långt ifrån Inverness och New Glasgow. Hela regionen består av utvandrade skottar. Nova Scotia betyder just "Nya Skottland" på latin. Så mycket Skottland det kan bli utanför själva Skottland så att säga.
Detta hindrar dock inte Scotch Whisky Associations advokater från att gnälla. Anledningen till gnället är att Glenora Distillers tillverkar en whisky som de kallar "Glen Breton". SWA hävdar att man inte får döpa en whisky till "Glen" om den inte är från Skottland, för då kan ju folk felaktigt få uppfattningen att den är tillverkad där. Själv trodde jag länge att den var från Frankrike, men den franska whiskyn heter tydligen "Whisky Breton". Inte samma sak alltså...

En domstol i Kanada gav destilleriet rätt att använda namnet för 9 år sedan och tvisten har pågått sedan dess. Skottarna har nu överklagat ärendet till Högsta Domstolen i Kanada. Det är dock ännu inte bestämt om de kommer att ta upp målet.
Själv tycker jag det hela är väldigt löjligt. En whisky från Glenville på Cape Breton ska definitivt få heta Glen Breton. Taskiga geografikunskaper ska inte ha med saken att göra. Vad kommer härnäst? Ska Scotch Whisky Association kräva namnbyte på Nova Scotia också? Nä, lägg ner!

Sunday, June 7, 2009

Whiskykrig på Isle of Man

Skottar och Manxar tycker inte om varandra och har aldrig gjort det, så att skottarna skulle ha synpunkter på whiskyn från Isle of Man var väl ganska självklart.
Destilleriet Glen Kella på Isle of Man importerar färdiglagrad Blended och Single Malt från Skottland för att sedan destillera whiskyn en gång till innan buteljering. Detta gör spriten helt fri från färgämnen, oljor och annat som ger whiskyn dess traditionella smak och utseende. Drycken döpte man till "Glen Kella Manx White Whiskey".
Skottarna hävdar dock att man enligt lag inte får kalla det whisky om man destillerar drycken en gång till efter lagring. Och det blev säkert inte bättre av att Glen Kella valde den iriska stavningen "whiskey".
The Scotch Whisky Association valde att stämma destilleriet och sedan 1997 är det förbjudet för dem att kalla drycken whiskey. Glen Kellas destillerichef Andrew Dixon uttalade sig i sammanhanget om sin tolkning av lagen på Isle of Man:
"There is still a law that states that a Manx man can shoot on sight any Scotsman wearing a kilt who is caught rustling sheep. I'm not sure whether the Scotch Whisky Association knows I'm also a sheep farmer."
Kul kille det där.
Efter nederlaget i rätten kallas drycken Manx Spirit och finns i två varianter; Blå och röd. Den röda är destillerad på en 5-årig Blended och den blå på en 5-årig Single Malt. Man kanske skulle försöka få tag på en flaska...

Saturday, June 6, 2009

Whisky från Orkney

Igår gick jag helt improviserat på krogen. Det slutade som vanligt med att jag står vid baren och köper fler och dyrare whiskies än jag egentligen har råd med. Varför måste det vara så otroligt gott?
Denna gång blev det bl a en 14-årig Scapa och jag kan bara konstatera att det görs mycket trevlig whisky på Orkney. Jag har tidigare testat Highland Park som också är därifrån, men detta var första gången jag har testat en Scapa. Mums, liksom. Den påminnde faktiskt en hel del om Higland Park. Mjuk och behaglig, lite söt sådär. Komplex men lättdrucken. Ingen överdriven spritsmak och något vatten behövdes inte.
Det var väl ungefär så mycket detaljer jag kunde få ur den strax innan stängningsdags en fredagkväll. Självfallet kommer den nån gång framöver att testas under mer kontrollerade former.

Thursday, June 4, 2009

Holländsk whisky

Sex dagar kvar. Sedan bär det av till Amsterdam över helgen. Planen är bland annat att testa Holländsk Single Malt. Jo, det finns faktiskt på riktigt! "Frysk Hynder" heter den. Jag har dock ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Den ligger i mellanklassegmentet prismässigt, men det är allt jag vet. Jag har aldrig sett en bild på flaskan, aldrig läst en recension, etc. Detta kan bli riktigt roligt. Eller inte. Vi får se...
Någon som kan flamländska och kan förklara vad namnet betyder? All förhandsinformation är välkommen!

Monday, May 25, 2009

Glengoyne släpper en rejäl specialare

I höst släpper destilleriet Glengoyne en 40-årig single malt. Enligt destilleriet ska denna utgåva vara den bästa whisky de någonsin tillverkat.
Ännu har det inte släppts några bilder på underverket, men kristallflaskan sägs ha en etsning föreställande destilleriet samt ingraverat serienummer i botten. Presentationsboxen är gjord i pianolackerad solid ek med guldbeslag. Innandömet består av handsytt läder. Diamantutsmyckade flaskställ skall också tillverkas enkom för marknadsföringen i de butiker som är lyckliga nog att få några flaskor tilldelade för försäljning. Jo man tackar.
250 exemplar blir det och det uppskattade försäljningspriset är 3750 pund per flaska. Lite drygt 46.000 kr alltså. Då ingår troligen inte flaskstället.

Saturday, May 23, 2009

Whisky är äckligt

Om ni bara visste hur många gånger jag har fått höra de orden. Så sent som idag, faktiskt. Men jag tar det med ro, för jag vet ju att det inte är sant.
När man sen börjar skrapa lite på ytan och frågar vilken whisky det är de har druckit som var så hemsk, så har de oftast ingen aning. "Det var en whisky. Whisky är äckligt. All whisky smakar likadant." Jamänn herrejösses alltså!
Jag kan köpa att man inte tycker om all whisky. Det är helt ok. Det gör inte jag heller. Vissa dricker inte alkohol, vissa tycker det är för starkt osv. På ungefär samma sätt som jag helt enkelt inte gillar parmesan. Jag skulle däremot aldrig få för mig att säga att all ost är äcklig.
Man kan inte dra all whisky över en kam. Whisky har en enorm variationsrikedom. Ingen whisky är den andra lik. Den som inte känner skillnad på en Auchentoshan och en Ardbeg känner formodligen ingen skillnad på Herrgårdsost och Gorgonzola heller.

Våga testa. Utmana fördomarna. Upplev nyanserna. Livet är för rikt för att slösas på trångsynthet.

Friday, May 22, 2009

Vad är det för skillnad egentligen? Del 1

Vad krävs egentligen för att en dryck ska få kallas whisky? Ja, det skiljer lite beroende på vilken typ det rör sig om. De enda länder som har definitionen reglerad i lag är Skottland och USA. Den amerikanska lagen reglerar dessutom bara vad som får kallas bourbon. De flesta tillverkare väljer dock att hålla sig till dessa definitioner, men teoretiskt sett kan vad som helst kallas för whisky så länge drycken inte är tillverkad i Skottland eller USA.
I Skottland gäller generallt att destillatet måste vara gjort på mältat eller omältat korn och att man har lagrat drycken minst 3 år på ekfat innan den buteljeras. Ekfaten får vara nya eller begagnade. Specifikt för maltwhisky är att endast mältat korn får användas. Är det dessutom en single malt vi snackar om så måste all sprit komma från samma destilleri.
Vad gäller bourbon är det lite annorlunda. Destillatet måste vara gjort på minst 51% majs och lagras 2 år på nya ekfat innan det får buteljeras. De övriga 49 procenten är oftast korn eller råg, men behöver inte nödvändigtvis vara det. Eftersom namnet bourbon är skyddat i lag får det endast användas om drycken är tillverkad i USA. Alla andra för nöja sig med att kalla det majswhisky.
Sådärja, då har jag gått igenom grunderna. Nu är det bara resten kvar...

Thursday, May 21, 2009

Die Rote Bar

Om du är i Frankfurt och vill dricka en bra whisky utan att behöva sitta i en femstjärnig hotelbar med dresscode så är det här stället för dig. Här är det casual som gäller, men ingen tittar för den skull snett på dig om du har slips och kostym. Man är helt enkelt inte så fixerade av kläder här. De har ett sortiment på ca 150 whiskysorter plus de vanliga drinkingredienserna och barpersonalen har ganska bra koll på det mesta. Jag tror inte de serverar öl. Möjligen flasköl från kylen eller så. Jag har iallafall aldrig sett någon dricka öl här inne. Det är liksom inte den sortens ställe. Cocktails och whisky är vad som gäller.
Placerat på bottenvåningen av ett vanligt hyreshus längs norra sidan av floden Main är tanken att baren skall likna en gammal amerikansk lönnkrog från 30-talets förbudstid. Därför kan det vara lite svårt att hitta dit. Endast en röd skylt utan text skvallrar om dess närvaro på husväggen utanför. För er som ändå tänker försöka ta er dit kan jag rekommendera att ni matar in "Mainkai 7, Frankfurt am Main" i GPS:en. Lokalen är liten, trång och dåligt upplyst. Bartendrarna är alltid klädda i vit kyparkavaj och svart slips. Trevligt.
Whiskysortimentet är av högsta klass. Du hittar förmodligen vad du söker efter vare sig det rör sig om single malt, bourbon eller blended. Standardwhiskies såväl som exklusiva sällsyntheter trängs på hyllorna. Ingen Mackmyra, men det kommer väl. Jag har redan tipsat.
Priserna ligger på ungefär 4 euro och uppåt. Det kankse inte låter så farligt, men håll i åtanke att man oftast räknar på 2:or här. Inte 6:or som hemma i Sverige.
På det hela taget kan jag rekommendera stället. Man går inte hit allt för ofta, men om man vill lyxa till sitt whiskydrickande så är detta en självklarhet.

Friday, May 15, 2009

Caol Ila är inte så himla dum

Jag bor och jobbar för tillfället i Frankfurt. Därför har jag inte tillgång till whiskyhyllan hemma i Blekinge och urvalet av whiskyflaskor blir således något begränsat. Till alldeles nyligen bestod den av följande:
Min Smokehead drack jag upp och jag bestämde mig för att ersätta den med något annat rökigt. Jag hittade en whiskybutik i Sachsenhausen där de bl a sålde en himla massa specialbuteljeringar från Dun Bheagan. Efter att ha testat några olika whiskies inne i butiken (ja, så funkar det utomlands när man slipper ha med Systembolaget att göra) fastnade jag för en 16-årig Dun Bheagan Caol Ila. Den gick lös på lite drygt 65 euro, men jag tyckte jag hade förtjänat att lyxa till det lite. Det tycker jag oftast...
En kollega på jobbet hade också shoppat lite och köpt en originalbuteljerad 12-årig Caol Ila, så vi bestämde oss för att testa bägge bredvid varandra och kolla skillnaden. Jösses vilken skillnad det var!
12:an var väldigt rökig och spritångorna var väldigt besvärande för näsan. Det hade jag inte väntat mig av en whisky på 43%. Smaken var onyanserad och tråkig eftersom rök och torv tog överhanden på ett mycket aggresivt sätt. Lite citrus gjorde sig förvisso påminnt i eftersmaken, men det var för lite för sent. Detta är Caol Ila:s yngsta rökiga standardwhisky och det märks. Den behöver växa upp lite innan den kan leka med de stora pojkarna. Tyvärr...

Den 16-åriga var betydligt mer mogen och komplex. Röken fanns där förvisso fortfarande, men på ett betydligt behagligare och mer obesvärande sätt. Som om den bara ville markera sin närvaro utan att störa. Trots sina 46% var den betydligt mjukare än jag hade väntat mig och i kombination med bärnstensfärgen hade jag nog gissat på en betydligt högre ålder. Här behövdes minsann inget vatten. Tyvärr var eftersmaken inget vidare. Inte direkt dålig, men i jämförelse med inledningen blev det lite antiklimax. Whiskyn växte och växte, för att helt plötsligt bara ge upp. Kändes som en "halv" whisky ungefär. Helt klart en liten besvikelse.

Attans. Jag fick nog inte så mycket lyx för mina pengar ändå. Det finns betydligt roligare saker i den prisklassen.