Bourbonprovning på jobbet

Återigen blev det en höjdarprovning. Medelbetyget blev denna gång 88,4 poäng, vilket tillochmed toppade förra provningen. Temat var denna gång bourbon whiskey, vilket jag gillar, så betygen är kanske inte särskilt förvånande. Det som provades var:

• Jim Beam Distillers Series 7 år (85 poäng av 100)
• Woodford Reserve (79 poäng av 100)
• Knob Creek 9 år (92 poäng av 100)
• Blanton's Original (91 poäng av 100)
• Corner Creek Reserve (95 poäng av 100)

Detaljerade recensioner kommer så småningom. Hela topplistan finns här.

Jag har en plan!

Systembolagets ordinarie sortiment innehåller en hel del whisky. I skrivande stund 241 stycken uppdelat i följande kategorier:

• Blended (69 st)
• Malt (155 st)
• Bourbon (8 st)
• Grain (7 st)
• Övrigt (1 st Tennessee whiskey)
• Flera produkter (1 st)

Vad är det då för briljant plan jag har? Du kanske redan har räknat ut det, men jo, jag tänker testa allihop. Om inte annat så kommer det att hålla mig sysselsatt ett bra tag framöver.

Fortsättning följer således...

Mer godis från Kanada

Efter att ha skålat för Port Dundas med en Johnnie Walker Black Label gick jag ut på stan för att ta en öl. På en bar som heter "Chaplin Bar & Lounge" hittade jag en mycket respektabel whiskyhylla och glömde raskt bort det där med öl. Det fick helt enkelt bli en 12-årig Canadian Club Classic istället. Detta var minsann gårdagens glada överraskning.

Canadian Club Classic

Doften hade söta toner av vanilj och övermogen banan och kryddigheten av kanel. Nästan lite belgisk öl över det hela. Smaken var det inte heller något fel på. Kanelen fanns fortfarande kvar och vaniljen växte sig starkare. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan kunna ha trott att det var en whisky med lite bourbon i blandningen. Den var väldigt len i smaken för sina 40% och var mycket lättdrucken. Jag tror whiskyn kan gå hem både hos nybörjare och whiskyproffs.

Prismässigt ligger den nånstans mellan en irländsk blend och en billigare skotsk maltwhisky, vilket gör den mycket prisvärd. En solklar köprekommendation alltså. Jag ska själv hålla den i åtanke efter nästa bottlekill.

Vad är det för skillnad egentligen? Del 1

Vad krävs egentligen för att en dryck ska få kallas whisky? Ja, det skiljer lite beroende på vilken typ det rör sig om. De enda länder som har definitionen reglerad i lag är Skottland och USA. Den amerikanska lagen reglerar dessutom bara vad som får kallas bourbon. De flesta tillverkare väljer dock att hålla sig till dessa definitioner, men teoretiskt sett kan vad som helst kallas för whisky så länge drycken inte är tillverkad i Skottland eller USA.

I Skottland gäller generallt att destillatet måste vara gjort på mältat eller omältat korn och att man har lagrat drycken minst 3 år på ekfat innan den buteljeras. Ekfaten får vara nya eller begagnade. Specifikt för maltwhisky är att endast mältat korn får användas. Är det dessutom en single malt vi snackar om så måste all sprit komma från samma destilleri.

Vad gäller bourbon är det lite annorlunda. Destillatet måste vara gjort på minst 51% majs och lagras 2 år på nya ekfat innan det får buteljeras. De övriga 49 procenten är oftast korn eller råg, men behöver inte nödvändigtvis vara det. Eftersom namnet bourbon är skyddat i lag får det endast användas om drycken är tillverkad i USA. Alla andra för nöja sig med att kalla det majswhisky.

Sådärja, då har jag gått igenom grunderna. Nu är det bara resten kvar...

Die Rote Bar

Om du är i Frankfurt och vill dricka en bra whisky utan att behöva sitta i en femstjärnig hotelbar med dresscode så är det här stället för dig. Här är det casual som gäller, men ingen tittar för den skull snett på dig om du har slips och kostym. Man är helt enkelt inte så fixerade av kläder här. De har ett sortiment på ca 150 whiskysorter plus de vanliga drinkingredienserna och barpersonalen har ganska bra koll på det mesta. Jag tror inte de serverar öl. Möjligen flasköl från kylen eller så. Jag har iallafall aldrig sett någon dricka öl här inne. Det är liksom inte den sortens ställe. Cocktails och whisky är vad som gäller.

Placerat på bottenvåningen av ett vanligt hyreshus längs norra sidan av floden Main är tanken att baren skall likna en gammal amerikansk lönnkrog från 30-talets förbudstid. Därför kan det vara lite svårt att hitta dit. Endast en röd skylt utan text skvallrar om dess närvaro på husväggen utanför. För er som ändå tänker försöka ta er dit kan jag rekommendera att ni matar in "Mainkai 7, Frankfurt am Main" i GPS:en. Lokalen är liten, trång och dåligt upplyst. Bartendrarna är alltid klädda i vit kyparkavaj och svart slips. Trevligt.

Whiskysortimentet är av högsta klass. Du hittar förmodligen vad du söker efter vare sig det rör sig om single malt, bourbon eller blended. Standardwhiskies såväl som exklusiva sällsyntheter trängs på hyllorna. Ingen Mackmyra, men det kommer väl. Jag har redan tipsat.

Priserna ligger på ungefär 4 euro och uppåt. Det kankse inte låter så farligt, men håll i åtanke att man oftast räknar på 2:or här. Inte 6:or som hemma i Sverige.

På det hela taget kan jag rekommendera stället. Man går inte hit allt för ofta, men om man vill lyxa till sitt whiskydrickande så är detta en självklarhet.